10307 XP
1440 inlägg
Har nu klarat SS, och måste säga att jag är rätt så besviken. Verkade ju så bra, och många reviews har gett detta höga poäng. Men många saker som Nintendo inte höll, eller saker som bara var dåliga (imo). Finns dock ett par bra saker, men absolut inte i rätt riktning enligt mig.
Tycker att det hela börjar bra, känns lite som WW, men ändå riktigt zelda-aktigt. Sen när man väl kommit ned på "ytan" så försvann den känslan rä'tt så fort. Hela ytan påminner hemskt mycket om Bomberman: Generations. Övertydliga pussel och "hints" som man får i form utav små cutscenes eller obligatoriska prat med Fi.
Och att ytan var ett ändå stort pussel var riktigt tråkigt. Funkade absolut inte lika bra som i Four Swords, speciellt då det var översimpla pussel. Trodde inte att det var möjligt att bli simplare än TP, men here we go.. dock var pusslen kreativt uppbyggda pga många nya items. Och det var ju ändå både nya och gamla raser, man borde ha fått sätt en helt normal stad och/eller by då och då, och inte bara enkla, seeeeega pussel. Dessutom var det överdrivna användandet utav rörelsebaserade kontroller och det konstanta tjatandet om dowsing, som var riktigt tråkigt, riktigt utmattande.
Men det som jag kanske tyckte var sämst var inte något i själva spelet, utan att kontrollerna absolut inte var "1:1" som det tack vare WM+ skulle vara. Hände hur ofta som helst att t.ex föremålet man använde slog uppåt när man ville slå nedåt (Wii Sports, någon?), när man skulle thrusta med svärdet så slog den åt något annat håll, eller att, som när man spelar harpa, att den inte alls reagerar på att man drar den åt ett håll för att sedan hoppa till åt det hållet när man vill ändra håll. Och att man inte kunde ändra Z-Target från 'Hold' till 'Switch' som i äldre spel, och att man inte hade en fri kamera utan var tvingad att använda Z för att centrera kameran, var ett riktigt stort steg tillbaka, kändes dåligt.
Medans jag klagar på spelmekaniker vill jag också gnälla på det oerhört dåliga sparsystemet. Dåligt att man, som man oftast brukar kunna, inte lunde spara närsomhelst. Och dom kunde iallafall ha kommit på ett någorlunda bättre sparsätt än att sätta ut statyer lite överallt? Sparsystemet är dock bara en liten grej, inget viktigt som egentligen störde mig, men kändes lite tråkigt. :P
Gillade inte heller att många saker om OoT och vidare som inte riktigt förklarades, eller tvärtom att många saker i SS aldrig nämnts i äldre spel (som då utspelar sig efter det). Var inte förenns mot slutet som många saker förklarades, men absolut inte tillräckligt enligt mig. Var en av sakerna som jag hade hoppats på att nintendo skulle ta hänsyn till när dom gjorde et spel som då skulle vara det allra första i tidslinjen (Off Topic så släpptes ju den officiella tidslinjen för inte så längesen).
Men jag menar inte att det här var skräp, även om det kanske låter så. Skulle nog säga att det här, med nöd och näppe, slår TP enligt mig.
Storyn var väldigt.. typiskt för ett zeldaspel på något sätt, inte alltför komplicerad eller AWESOME!, men bra med väldigt många fina ögonblick, mycket på grund av det minst sagt UNDERBARA soundtracket och den fantastiska och unika designen som, fast jag hade mina tvivel innan, verkligen stunnade mig. Det hela fungerade så bra tillsammans och i rörelse, även om många saker (så som jättesvampar, VÄLDIGT mycket färg och vissa textrutor osv osv) är lite barnsliga, men det funkar finfint. Ger mig starka GameBoy Colour-vibbar xD
Gillar också skivan man fick med i LE. Har alltid varit svag för symfonier OCH Zeldamusik, även fast jag är ett rent Metalhead. :>
Skyloft och hela himmlen var också fantastiskt uppbygda, med massor av saker att göra och hitta, även om det kanske var lite få riktiga öar med människor eller dungeons som i WW. Himmlen påmminde på ett sätt mycket om både MM (på grund av att saker faktist hände medans Link var frånvarande. Det får en att känna ett världen faktist lever) och WW/PH/ST.
Men den allra bästa känslan på det hela var ju att kunna göra en skydive och vissla efter ens fågel som då fångar upp en. Fantastisk känsla! :D
Gillar också att spelet var långt! Tacka gud, jag hatar spel som är korta. Det här måste nog vara det längsta Zeldaspelet hitills, Side Quests inräknade. Trodde flera gånger att "Nu är det väl dags för sista bossfighten då", men nä. Riktigt trevligt! :)
Var alltså, fortfarande enligt mig, ett rätt så medelmåtta Zeldaspel. Mötte absolut inte minna förhoppningar, och många saker gjorde mig besviken och nästan arg (1:1 reaktion MY ASS!), men det fanns andra saker som verkligen uppvägde det här, och alltsammans i det hela stora var rätt så bra faktiskt. Verkar som att jag måste ta och köpa Wii U ändå! ;)
EDIT: Wow, drog omedvetet iväg en jävlarns wall of text.. (A)
"Death is the beginning of immortality.."
