5294 XP
472 inlägg
Mal_ganis skrev:
Långdistansförhållanden grundade via distans är för desperata idioter som är för fega och naiva för att inse vad du förlorar.
Men visst kommer få hat för detta;
Kommunikation kommer inte fungera, tro inte att ni kommer sitta och prata med varandra i chatten eller i Skype var enda och eviga dag. Det funkar inte, ni blir stenjävlaless på varandra om ni istället bygger eran relation på ett spel then fine go for it, det kommer en dag då ni inser hur jävla värdelöst ett förhållande baserat runt ett objekt är.
Vad hade du tänkt i framtiden då? Ska du plötsligt dra till Frankrike bara för att du suttit i chatten femton timmar i sträck med Jacqueline? Please.. Ni har troligen inte ens likartade förväntningar på erat förhållande eller om detens fungerar. Det finns viktigare saker att kirra före en, inte ens säker, tjej.
Sen var det ju det där med närkontakt, hur blir det nu när du längtar efter na då? Du har kanske en trevlig kompis av motsatt (eller lika idk) kön som du drar ut med bara för att slippa vara ensam, tar ett par glas med och sedan eskalerar skiten. Vad gör du då? Och hur vet du att din motpart inte gör detsamma?
Distansförhållanden ger dig en illusion av en s.k. "Livspartner", du kan se och höra så otroligt mycket som motparten vill att du ska höra och se. Kanske får du veta mer än vad som behövs, kanske inte. Det ni bygger eran relation till en början kommer bara vara att hålla koll på vad som hänt för den andre, that's it. De flesta kommer slutligen i underfund med att i slutändan är inte ett email lika tillfredsställande som någon som knackar på dörren.
Såklart finns det gånger som distansförhållanden fungerar, men jag ser fan inte vitsen med att försöka bygga en fantasivärld där allt är glatt och lyckligt med mig och min kära. Det funkar inte så, ni kommer inte finnas där för varandra på samma sätt och när ni väl kommer träffas kan era förväntningar på varandra krossas lika hårt som SAIK krossar LHF just nu i finalmatcherna.
Jag har själv försökt få distansförhållanden att fungera, ett som hållit i två år och ett annat som hållit i ett år. Kommer aldrig gå in i skiten igen av uppenbara skäl. Men självklart säger folk "Det är annorlunda för mig, jag är inte som du" bara för att sedan inse vad du faktiskt gett dig in på.
TL;DR: Återigen. Dumt, desperat eller oerfaret folk ger sig in i distansförhållanden skapade på distans.
Fun fact som jag minns från ett par kurser inom relationspsykologi; En person som alltid skulle vara trogen sin partner har ofta svårare för ett distansförhållande än en som inte följer samma värderingar.
Jag bad ju om era åsikter så jag tänker ju inte hata på dig bara för att du har en åsikt.
Skulle varken betrakta mig som feg, desperat eller naiv. Jag håller mig till verkligheten. Just det att vi träffades på ett spel var bara en ytterst liten detalj som idag inte direkt betyder nåt speciellt i och med att det var hennes IRL beteende som fick mig att börja tänka mer på henne.
Som jag tidigare nämnde så håller jag mig till verkligheten, vilket betyder att jag inte har några planer i dagsläget att flyga bortom horisonten, hitta henne och sen leva lyckliga i alla mina dagar. Jag vet att det inte kommer gå till så.
Distansförhållande i sin allmänhet innebär väl dock lite mer än bara flyga fram och tillbaka och sen skicka 2000 mail..
What can i say i´m a bad man.
